Går 1800-talshuset utanför Sigtuna att rädda, återställa? Själen och personligheten hopplöst förlorad?

Såg nedanstående 1800-talshus utanför Sigtuna till salu på hemnet och har en stilla liten undran, går huset att rädda eller är det hopplöst och oåterkallerligt förlorat till den ROT-kitschiga TPO-trenden. TPO står för tillbyggt, påbyggt och ombyggt, underhåll eller renovering är det definitivt inte. Folkparksdansbanan på framsidan är ju skäligen enkel att slå isär och köra till tippen, men går det att göra samma sak med det som skett invändigt?

Det jag inte förstår är varför man köper ett äldre eller gammalt hus och sedan förstör det så komplett, när ens stil och smak så bevisligen mer ligger åt det moderna opersonliga och trendiga hållet? Varför köper dom inte ett modernt typhus i stället, när det går mer hand i hand med vad man bevisligen har för smak och preferenser?
Det sorgliga är att ägarna förmodligen tycker att de räddat och gjort något bra för huset, när det är precis tvärt om.

Kulturhistorieskymningen sänker sig allt tätare, och ROT-bidraget ligger bakom det mesta.

Vintage figurin från 20-talet, liknar en ung Louis Armstrong. En riktig "dapper gent".

Antik figurin av en stilig gentleman med monokel och kikarfodral.

Jag har fått en figurin av min mor, som hon i sin tur fått efter sin mamma. Den är litet annorlunda i utförandet genom att den är delbar och innehåller ett utrymme där man kan förvara litet smått och gott som man inte vill ha framme.

Figurinen är inte i porslin utan i gips och den har fått sig litet törnar och stötar genom åren, samt har lagats på flera ställen. Något särskilt värde kan man inte tillskriva den, förutom det sentimentala som är så pass mycket större.
Jag minns den från det jag var en liten pojke och var hemma hos mormor och att jag tyckte om att titta på den och gillade den skarpt. Ett minne som har en given plats i vårt hem.

Figurinen är välgjord med fina detaljer och snyggt målad, samt i ett tidstypisk avseende när det gäller utförande, klädsel och detaljer. Jag tycker faktiskt den uppvisar en viss likhet med en ung Louis Armstrong, med andra ord en riktigt "dapper gent".

Smäcker och snygg teaklampa från 60-talet...

Jag höll på att glömma lampan i teak vi hittade samtidigt som det första paret ekstolar (gårdagens inlägg). Typiskt 60-tal med en snygg och graciös design. Vi var egentligen inte ute efter en lampa, men när vi såg den här kunde vi inte låta bli att öppna plånboken. Allt var rätt, utseende, utförande, skick och pris.

Tygskärmen är tidstypisk, men var väldigt smutsig och ingrodd. Efter tvätt blev den bättre, men jag tycker den stretar väl mycket i underkant då vecken planar ut och inte går hela vägen. Förmodligen blir det till att sy en ny skärm i ett passande tyg, men det är inget som brådskar då den ändå funkar.

Något som dessvärre omgående behövde åtgärdas var att lampfoten i sig hade fått en kraftig knäck och var sned och lutade betänkligt i den övre delen. Dessbättre är den tillverkad i en genomtänkt modulkonstruktion så att den lätt gick att skruva isär i små beståndsdelar. Centrumröret i metall som ger stadga åt hela lampfoten och även huserar elsladden kunde väldigt försiktigt böjas rätt och riktas upp. När alla delarna var tillbaka på plats och lampan ihopskruvad, så var den som ny igen. Därefter följde en inoljning för att få tillbaka lystern i trädetaljerna. Inget elektriskt behövdes bytas.
Lampan är ett härligt fynd, den ser bra ut, ger ett bra allmänljus och den passar in i omgivningen och pryder sin plats. Så länge som jag slipper att umgås med oestetiska spottar (som det gödslas friskt med nu för tiden) är jag ganska nöjd.

Nya ekstolar med Morristyg...

Trots att det är litet stiltje nu så här under semestertider så blir det ändå några loppisbesök och andra inköpsrundor för att hitta och fixa saker till hemmet.
Vi har letat efter äldre ekstolar ett bra tag (till rätt pris), och i förra veckan hittade vi ett par som levde upp till vår kravspecifikation. Dagen efter hittade vi ytterligare en stol som vi slog till på.
 När det gäller äldre stolar och sittdynor så behövs de ofta bytas ut eller klädas om, så var även fallet med våra inköp. Turligt nog hade vi hittat några vackra stuvbitar veckan innan av William Morristyget "fruit", så efter en noggrann rengörning av stolarna satte vi fart med häftpistolen och omklädningen.

Slutresultatet blev inte så oävet, så de tidigare 35-åriga furustolarna fick lämna in. Nu gäller det bara att komplettera med en fjärde stol. Om den skiljer i design och utförande så gör det inget, det är känslan och intrycket vi är ute efter.

Från Dagens Nyheter nyheter idag, medelålders plus av Sven-Bertil Bärnarp...

Kunde inte ha sagt det bättre själv...

Strandridaregård från 1700-talet med raukar till salu. Kulturhus i Kyllaj, Gotland...

Utgångspriset för gården i Kyllaj är på fem miljoner kronor. Då får man ett hus med anor, minst sagt. Gården är omnämnd av Carl von Linné 1741 och var hemvist åt den mytomspunne strandridaren Johan Ahlbom.

Totalt är fastigheten på 20 000 kvadrat. Boningshuset är på 200 kvadratmeter med sex rum och ett gammaldags kök. Till det finns en oinredd vind och en källare. Då museigården är ett byggnadsminne får man varken ändra eller förstöra stommen, planlösningen eller ytskikten, säger Tor Sundberg på länsstyrelsen. Men han tror ändå att det går att till exempel driva caférörelse utan att den historiska miljön skadas om man gör det på husets villkor.

Man får bo i huset och länsstyrelsen kan möjligen tillåta en varsam indragning av el, vatten och avlopp. Vill man installera några mer moderniteteter, till exempel ett kök, så kan det vara möjligt på den oinredda vinden, men då får man klara sig utan extra ljusinsläpp.

Byggnadsantikvarien Johan Gardelin på Gotlands museum har tagit fram en vårdplan för gården, en gammal kalkpatronsgård som karolinen och senare strandridaren Johan Alhbom lät bygga. Utmärkande för gården är till exempel korsvirkesgavlarna, som annars syns mest på hus i Visby. Den sexdelade planen med en stor sal rakt in i byggnaden.

Både Tor Sundberg på länsstyrelsen och Johan Gardelin på Gotlands museum hoppas att det även i framtiden kan bli någon form av publik verkamhet på gården. Och mäklaren Leif Bertwig, som fått uppdraget att sälja Strandridaregården, säger att flera köpare haft sådana tankar.

Trots oro för att delar av det gotländska kulturarvet säljs, tror Leif Bertwig att privata ägare ibland kan vara bra för den här typen av objekt.

– Det finns mycket starka krafter för att bevara Gotlands kulturarv även under nya förutsättningar.

Enligt vissa skall det dessutom spöka på gården, Mer om detta kan du läsa här.
Det sägs också att man absolut inte får ta något från Strandridaregården. Skulle man göra det kommer man att drabbas av olycka. Det finns berättelser om hur den som gjort det, skadats allvarligt eller till och med dött.

Jag får verkligen hoppas att intentionerna för strandridaregården i Kyllaj går i uppfyllelse för berörda parter och att någon med kunnande och ansvar för att bevara huset och den unika miljön blir nya ägare, inte någon obildad klippare med mer pengar än vett som är så vanligt förekommande nu för tiden.

Delar av texten kommer från:
Hela Gotland
Sveriges Radio

Ernst Kirchsteiger tillbaka till programrötterna, Täby-Esters hus på Närkesslätten...

Nu är Ernst tillbaka där det en gång började med sommartorpet för ca 15 år sedan, på Närkesslätten i det hus där Ester Maria Erikssons en gång bott. 

Ester Maria eller Täby-Ester som hon också kallades är en känd person för många närkingar, och hon är en av profilerna i boken Muntergök och allvarsflöjt av Nalle Elfqvist och Allan Thybell.
Ester Maria bodde hela sitt liv på gården tillsammans med höns och katter fram till februari 2000 då hon flyttade till Adolfsbergshemmet i Örebro, där hon avled 2001. Sedan dess har huset stått tomt och övergivet.

Det är inget litet torp den här gången, utan ett stort hus på cirka 300 kvadratmeters boningsyta med flagnande orginaltapeter och snickerifärger från byggåret 1927.
Det som jag uppskattar med detta Ernst-projekt är att han jobbat med varsam hand och respekt, samt sneglat mer åt byggnadsvårdshållet istället för att som de flesta gör nu för tiden river ut det gamla och ersätter det med trendigt och "stilrent", utan respekt för husets själ. Den här gången ser jag verkligen fram emot att följa programserien, och efter Ernsts förhandsförklaring tror jag det kan bli en intressant att följa arbetet med huset. Jag tror inte att jag blir besviken, som med många andra inredningsprogram.

Bilden på Ester Maria Eriksson är tagen av Bernt Larsson

Kolla en förhandsvisning om huset och Ernst Kirchsteigers renovering här.

Remsgården (Gammelremsgåren), underbar timmermanskonst och interiörmålning från 1700-talet...

Remsgården i byn Remmet, Svegs socken, Härjedalens kommun.

Så är vi tillbaka efter en härlig rundtur i Norrland och besök hos släkt och diverse olika sevärdheter. Då vi båda gillar byggnadshistoria och gamla trähus så stod givetvis ett besök på Remsgården högt upp på vår lista och något som vi verkligen såg fram emot. Vi blev inte besvikna trots att det inte var öppet så att man kunde gå in i husen, förmodligen beroende på att vi var tidiga på säsongen. Har ni vägarna förbi byn Remmet i Svegs socken, så är Remsgården absolut värt ett besök.

Följande text om Remsgården är lånad från Kringla punkt nu
Remsgården (Gammelremsgåren) ligger i byn Remmet. Den första fasta bosättningen i byn uppstod troligen omkring år 1600, sannolikt på Remsgårdens nuvarande plats. Tidigare var området fäboland till Överbergs by. Genom arvsskiften och köp avsöndrades under 1800-talet flera gårdar. Byn har idag i stort kvar sitt utseende den fick efter laga skifte, som genomfördes 1889-1904.

Remsgården är en i huvudsak fyrbyggd gård, som till stora delar byggdes upp under 1700-talet. Den var en mycket välmående gård, som vid den tiden hade två legendariska ägare, Olof Olofsson ("Stor-remsen" eller "Gammel-remsen") från 1704 och dennes son Olof ("Lill-remsen") från 1740. Gården var helt fyrbyggd fram till 1860-talet, då den splittrades. En del byggnader flyttades till andra intilliggande gårdar. Under 1900-talet har flera byggnader spårats upp och flyttats tillbaka till Remsgården.

Den äldre huvudbyggnaden, "Gammelstugan" är från 1700-talet. Det är en mycket påkostad timrad parstuga med framkammare och praktfull barfred från 1830. Invändigt är väggarna och taken, särskilt i helgdagsstugan, rikt utsmyckade med målningar. De är daterade till 1774 och har enligt uppgift troligen målats av svegkonstnären Erik Wallin.

Kring ett gårdstun grupperar sig förutom Gammelstugan ett portloft från 1700-talet. Kring tunet finns också en parloftbod från 1795 och det nya boningshuset, vars ålder är osäker. En avstyckning för huset gjordes 1914, men det är inte känt om det redan stod ett hus på platsen. Till gården hör också en bagarstuga från 1748 och ett dubbelhärbre med ett litet härbre intill. Vidare finns en kornlada från 1770, en torkbastu, en loftbod och ett torrdass.

Remsgården blev tidigt uppmärksammad för sin ålderdomliga karaktär. På Skansen representeras Härjedalen av Älvrosgården, men enligt uppgift hade Arthur Hazelius hellre flyttat dit Remsgården istället. Under 1920-talet genomfördes uppmätning och restaurering av Gammelstugan på initiativ av Eric Festin. Under 1980- och 90-talen har restaureringar åter genomförts av gården. Inom kort skall målningarna genomgå konservering. Remsgården har länge varit museum och ägs idag av Svegs Hembygdsförening, som övertog gården av STORA 1996.

OBS. De två interiörbilderna är tagna genom två olika fönster.

Semester från bloggandet...

Semester

Men det kan ändå komma någon uppdatering...

Inredning för att koppla av och trivas i, med karaktär, stil och personlighet...

Som en motvikt till det stilrena, färglösa, intetsägande, opersonliga och karaktärslösa som dominerar i modern inredning, så bjuder jag med nedanstående bilder på raka motsatsen. Rum med karaktär och personlighet, rum att bo i, koppla av i och trivas i.

Jag har full förståelse för Elsa Billgrens förtvivlan...

Jag instämmer till 100% med Elsa Billgrens inlägg den 16: maj efter hennes besök på visningar av lägenheter i Aspudden och Mosebacke Torg.

Ett visst fördrag kan jag ha med nybyggda hus där köken ser ut som i en rymdraket (Elsas uttryck), så länge som jag själv inte behöver bo i ett sådant.

Det jag däremot inte har den någon förståelse för är när människor ger sig på äldre lägenheter och bygger om dom så att köken i slutänden mer liknar en rättsläkarstation, som Johan Hakelius så passande uttryckte sig i en DN-artikel.

Jag undrar verkligen över om de personer som bor i dessa lama och opersonliga lägenheter och kök verkligen tycker om dom, och om de tycker det är snyggt och trivsamt? Eller är det så att de undertrycker sin egen personliga smak och stil för att passa in i den rådande inredninstrendtrenden och inte sticka ut?

BoHo sovrum - Sovrum i bohemisk stil...

Lite olika alternativ om hur man kan inreda ett sovrum i bohostil eller bohemisk stil som det ofta även kallas. Det bästa är att det inte finns några regler för hur man går till väga. Det är bara att fylla på med saker man uppskattar och gillar, tills det att man får till en helhet med personlighet och karaktär. Var absolut inte rädd för starka mönster och färger.